Ljusglimtar

När livet känns som tyngst är de plötsligt där. Små oaser, ljusglimtar av en tid efter småbarnsåren. Något så enkelt som att en söndagsmorgon få ligga i sängen och kramas medan pojkarna leker i storarummet. Pojkar som sedan inser att mamma och pappa är borta och kommer springandes för att kramas de med 💚❤💙

Ajajaj

5 dagar efter operationen och smärtan är värre, hur det nu går till? Det borde väl bli bättre nu? Idag har jag endast kunnat ligga still i soffan. Det gör ont hela tiden! Mat intogs stående för att det inte går att sitta. Läkaren varnade att det skulle göra ont men jag trodde liksom att toppen var nådd nu efter 5 dagar. Jag bävar inför natten och morgondagen.

4 dagar efter operation

Huuääää! Det gör så förbannat ont! Inte hela tiden såklart men enkla saker som ett toalettbesök eller en nysning är inte alls roligt. Det är ju 7 resor värre än efter någon av förlossningarna. Kanske inte så konstigt eftersom de dragit och spänt åt säker och ting men jag hade faktiskt inte förväntat mig att det skulle göra så ihelvete ont. Ellet att det skulle bli så komplicerat att bajsa. Jag får ju inte trycka. Hur gör man då liksom?

Planen var att julpynta idag men här är så stökigt så det får vänta. Städa först, pynta sedan. Och med stökigt menar jag KAOS 😣 Vi har plockat och plockat idag så nu är det väl bara stökigt.

Nu är det ryggläge i soffan som gäller tills vi ska till svärisarna på adventsmys.

Förlossningsskador

Jag fick två skador. Bakre prolaps vid första förlossningen och en muskel som lossnade/gick av vid andra. Bakre prolaps är ett framfall men bakåt, den vägg som sitter mellan slidan och ändtarmen vidgas/tunnas ut och man får problem att bajsa tex. Troligtvis fick jag en bristning som inte syddes ordentligt. Muskeln som gick av sitter mellan klitoris och bakredelen av slidmynningen. Även där var det nog något som inte syddes ordentligt eller att stygnen av någon anledning lossnade. 

Sökte för det i slutet av sommaren och var så nervös att det bara skulle vifftas bort med kommentaren att det är sånt man får ta när man väljer att föda barn. Det är ju tyvärr inte så ovanligt har jag hört men betydligt bättre nu än för bara 5 år sedan. Kom in på sjukhuset redo att kämpa men de sa bara att ”ja, det här behöver fixas” 😅 Hon förklarade också att det kunde ta lite tid för att få en operationstid eftersom det var en specialistläkare som skulle göra den. 

Men igår var det dags! Kl 8.30 var jag på dagkirurgen och fick lite fina kläder och fick sedan vänta i ett litet rum. Roligt nog stod tv4 på i rummet och de pratade om förlossningsskador 😀 Efter en stund kom narkosläkaren och frågade en massa frågor och gav mig lite piller. Sedan kissa och ultraljyd för att kolla hur mycket kiss som fanns kvar (12ml). Sedan kom läkaren och förklarade igen vad som skulle göras och ca 9.30 fick jag gå in i operationsrummet. Jag fick lägga mig på något som såg ut som en väldigt lyxig gynstol, sedan sattes infart och jag fick andas i en syrgasmask. De var väldigt snälla och förklarade hela tiden vad som hände och vad som skulle hända. Jag fick först smärtstillande i infarten, sedan skulle jag ta 4 djupa andetag i masken och efter det sa de att jag skulle tänka på något trevligt för nu var det dags att sova. Och det gjorde jag. Poff så var jag borta bara. Kl 12.11 vaknade jag till, hade en klocka mitt i blickfånget så det var svårt att missa. Kissnödig som bara den, extremt ont i svanskotan och lite ont i snippan. Låg och vaknade till och somnade ett tag och blev sedan körd till det andra uppvaket. Fick reda på att jag fått en kateter och det var därför jag var så kissnödig och svidig och fick hjälp att vända mig på sidan för att slippa ontet i svanskotan. Jag hade tydligen blödigt mer än jag borde, 250cl så inte så mycket ändå men de hade fått sätta en tamponad (ett tyckförband) i slidan. Både det och katetern skulle tas kl 14 och jag var tvungen att vara sängliggandes tills dess. Jag fick macka, saft och blåbärssoppa. Jag var inte ett dugg hungrig men de sa att jag skulle må bättre efter så jag åt. Var väldigt yr och illamående efter operationen. Kl 14 tog de äntligen katetern och tampoaden och jag fick upp och gå lite. Inte helt stabilt men jag fick gå och byta om till mina egna kläder. Blev riktigt yr och illamående och fick sitta på en stol en stund när jag gjorde det. Grabbade tag i en kräkpåse och gick tillbaka och fick nu sitta i en stol med uppfällbart fotstöd och ställbar rygg och vänta på att få göra ett hb pga blödningen och få bort infarten. Hb låg på 128 (hade 131 i måndags) och var klart godkänt men om jag mådde dåligt idag var jag tvungen att kolla upp det igen. Men infart togs och lite innan kl 15 var jag redo att åka hem. Jag hade pratat med Johan vid 14.30 men han hade blivit fördröjd av det dåliga vädret och kom inte förens vid 16. 

Jättekonstigt väder! I Gävle var det regn, mycket regn. I Hagsta var det slask. Och i Ockelbo var det full snöstorm och över en decimeter snö. Vi höll även på att krocka på vägen hem! Plötsligt sprang det ut en hund mitt i vägen. Bilen framför fick grepp och bromsade. Vi däremot bara fortsatte framåt. Som tur är så kom ingen i motsatt riktning och Johan lyckades få över den slirande bilen på den sidan. Riktigt nära och riktigt läskigt.

Idag då? Jag är fortfarande lite mosig i huvudet. Lite småyr liksom. Smärtan är inte så farlig men jag nös för en stund sedan och det gjorde ont som faen. Usch, vill inte ens tänka på hur det kommer kännas att bajsa 🤤 Kissa går bra, lite svidigt pga katetern bara. Väldigt dålig stråle, inget tryck alls men det var inget konstig och det skulle bli normalt igen när all svullnad lägger sig. Sedan får vi se hur det går med resten då. Uppdaterar igen om ett tag 😊

Walking man

Håhå, tiden går och den lille är nu 9 1/2 månad ca. Han gick sitt första steg ganska exakt på 9 månaders dagen och nu går han mest överallt. Bråttom, bråttom, bråttom! Jag hinner inte med 😦 Eftersom storebror var 16 månader när han började gå så finns det inte skor som passar så det måste fixas. 

Nästa helg drar vi mot Göteborg för att fira min farfar som fyller 100år. Japp, 100år! Pigg är han också. Odd räknar dagar tills han får träffa sin kusin Alicja. Han längtar sådär som bara barn kan längta ❤ Himla gulligt! 

Och titta, man kan lägga upp videos nu!

Vi lever!

Tvåbarnschocken har slagit till på riktigt. Plötsligt finns där två små människor som kräver 100% av en och tiden räcker inte till. 

Ian växer och utvecklas. Han kryper, ställer sig upp, kan äntligen ta sig ner från stående utan att halvt slå ihjäl sig och har tom börjat stå utan stöd kortare stunder. Var tog min bebis vägen?

Och Odd är så stor! Han pratar, hjälper till med lillebror, skriver sitt namn, trotsar till tusen och kramas hårda kramar.

Men kärleken mellan dessa pojkar ❤ Odd är Ians stora idol. Där Odd är vill Ian vara. Ingen är lika bra som storebror, ingen är lika rolig. Och Odd är så omtänksam om sin bror. Det ska kramas och pussas, Ian ska följa med, Ian ska få det eller det. Samtidigt är han en hemsk lillebror som stjäl leksaker, är ivägen och drar i håret 😂

Mina pojkar 👬

Vad hände?

Här händer det mycket nu för tiden. Eller inte 😉 Det finns bara ett visst antal timmar per dygn och bloggen är tyvärr inte så högt prioriterad.

Men vad händer? Rent generellt, not so much. Med Ian, massor! Bara denna veckan har han lärt sig sätta sig upp, sitta själv, krypa och ställa sig upp mot saker 😱 Såklart lärde han sig sätta sig upp själv innan han lärde sig sitta så det var en intressant tid. Och det där med att stå är han skitkass på så han drar ju ner i golvet så fort han dragit sig upp. Jäkla unge 😂 Men det är galet vad det gått fort. Och allt på en gång. Odd var ju så sen med allt så nör han väl började så var han bra på det direkt men inte Ian. Allt på en gång, helst igår. Jag har en känsla av att det kommer bli mycket spring efter den unge mannen 😰 Men gladare unge får man bannemej leta efter 💙

Nappen

Odd fastnade ju (tyvärr) för en udda napp och vägrade promt något annat. Hans älskade wubbanubb. Nappen som sitter på är en soothie från Philips. Vi började med två wubbas och två lösa nappar och sedan tog det stopp, de hade gjort om något med nappen och Odd vägrade ta de nya. Så vi hade 4st som turligt nog är helgjutna i silikon och inte behöver bytas så ofta. Först försvann ena wubban. Spårlöst borta och vi har inte en blekaste var den tagit vägen. Sedan försvann en av de lösa napparna. Plötsligt trillade nappen av från wubban och Lammi-nappi blev Lammi och nappen. De sista två napparna och Lammi har hängt med länge. Den ena nappen fick ett hål och så hade vi bara en kvar och så i morse såg jag att den hade fått hål den med. Vad gör vi nu? Tankarna var många men det ‘enklaste’ var ju att helt enkelt sluta med napp så här hux flux. Så jag pratade med Odd, visade hålet och sa att den var sönder. Han tyckte att vi kunde tejpa så det gjorde vi men då blev den ju inte alls god. Den fick följa med för nödfall när vi åkte till Gävle och trots att han vid ett tillfälle blev riktigt ledsen så behövde den inte tas fram, vi sa att den ju var sönder och det accepterade han. Nu på kvällen har han bett om den ett par gånger och blivit ledsen när han inte fått den men inget som höll i längre än några minuter. Sedan var det sängdags och jag bara väntade på frågan och det förestående utbrottet men det kom inget. Han frågade inte efter nappen allas faktiskt. Visst, han hade svårt att komma till ro men han somnade utan en enda protest. Vår store kille 💙 Sedan är det ju en dag imorgon också 😨

Plötsligt blev det juni

Var tar tiden vägen? Om den gick fort förut så går den i racerfart nu. Jag hinner inte med!

Ian bara växer och utvecklas. Han var på 4-mån kontrollen lika stor som storebror var när han var 7mån 😰 Han är stor och stark och så himla med. Rullar från mage till rygg och tvärtom och sitter stadigt med lite stöd. Storebror är hans stora idol och han följer honom med blicken och skrattar åt allt han gör, till storebrors stora lycka 😍

Odd har börjat uppskatta lillebror på ett helt nytt sätt nu när han är lite äldre. Han passar upp på honom, oroar sig och roar när lillebror är ledsen och bekymrar sig när han kräkts. Han älskar att få honom att skratta och det blir många upptåg och bus 😁

Mina fina 💙💙

Harmoni

Äntligen har saker och ting lugnat ned sig och börjat komma tillrätta. Främst är det Odd som nu verkar ha funnit sin plats i vår nya familjekonstellation. Även om han accepterat sin lillebror från början så har vi märkt att han haft det tufft. Det har varit oroliga nätter och utbrott åt höger och vänster. Och det är så skönt! Främst för att han mår bra men det är ju också skönt att slippa alla utbrott såklart. Han är ju fortfarande en envis treåring, det går ju inte att komma ifrån 😁

Och Ian. Han sover, bajsar, äter, utvecklas och är glad för det mesta. Gladare och mer harmonisk unge har jag då aldrig varit med om förut. Nyfiken till tusen och älskar uppmärksamhet. Igår rullade han från mage till rygg och han snackar mest hela tiden.

Vilka himla fina ungar vi har 💙💙