Vi lever!

Tvåbarnschocken har slagit till på riktigt. Plötsligt finns där två små människor som kräver 100% av en och tiden räcker inte till. 

Ian växer och utvecklas. Han kryper, ställer sig upp, kan äntligen ta sig ner från stående utan att halvt slå ihjäl sig och har tom börjat stå utan stöd kortare stunder. Var tog min bebis vägen?

Och Odd är så stor! Han pratar, hjälper till med lillebror, skriver sitt namn, trotsar till tusen och kramas hårda kramar.

Men kärleken mellan dessa pojkar ❤ Odd är Ians stora idol. Där Odd är vill Ian vara. Ingen är lika bra som storebror, ingen är lika rolig. Och Odd är så omtänksam om sin bror. Det ska kramas och pussas, Ian ska följa med, Ian ska få det eller det. Samtidigt är han en hemsk lillebror som stjäl leksaker, är ivägen och drar i håret 😂

Mina pojkar 👬

Annonser

Vad hände?

Här händer det mycket nu för tiden. Eller inte 😉 Det finns bara ett visst antal timmar per dygn och bloggen är tyvärr inte så högt prioriterad.

Men vad händer? Rent generellt, not so much. Med Ian, massor! Bara denna veckan har han lärt sig sätta sig upp, sitta själv, krypa och ställa sig upp mot saker 😱 Såklart lärde han sig sätta sig upp själv innan han lärde sig sitta så det var en intressant tid. Och det där med att stå är han skitkass på så han drar ju ner i golvet så fort han dragit sig upp. Jäkla unge 😂 Men det är galet vad det gått fort. Och allt på en gång. Odd var ju så sen med allt så nör han väl började så var han bra på det direkt men inte Ian. Allt på en gång, helst igår. Jag har en känsla av att det kommer bli mycket spring efter den unge mannen 😰 Men gladare unge får man bannemej leta efter 💙

Nappen

Odd fastnade ju (tyvärr) för en udda napp och vägrade promt något annat. Hans älskade wubbanubb. Nappen som sitter på är en soothie från Philips. Vi började med två wubbas och två lösa nappar och sedan tog det stopp, de hade gjort om något med nappen och Odd vägrade ta de nya. Så vi hade 4st som turligt nog är helgjutna i silikon och inte behöver bytas så ofta. Först försvann ena wubban. Spårlöst borta och vi har inte en blekaste var den tagit vägen. Sedan försvann en av de lösa napparna. Plötsligt trillade nappen av från wubban och Lammi-nappi blev Lammi och nappen. De sista två napparna och Lammi har hängt med länge. Den ena nappen fick ett hål och så hade vi bara en kvar och så i morse såg jag att den hade fått hål den med. Vad gör vi nu? Tankarna var många men det ‘enklaste’ var ju att helt enkelt sluta med napp så här hux flux. Så jag pratade med Odd, visade hålet och sa att den var sönder. Han tyckte att vi kunde tejpa så det gjorde vi men då blev den ju inte alls god. Den fick följa med för nödfall när vi åkte till Gävle och trots att han vid ett tillfälle blev riktigt ledsen så behövde den inte tas fram, vi sa att den ju var sönder och det accepterade han. Nu på kvällen har han bett om den ett par gånger och blivit ledsen när han inte fått den men inget som höll i längre än några minuter. Sedan var det sängdags och jag bara väntade på frågan och det förestående utbrottet men det kom inget. Han frågade inte efter nappen allas faktiskt. Visst, han hade svårt att komma till ro men han somnade utan en enda protest. Vår store kille 💙 Sedan är det ju en dag imorgon också 😨

Plötsligt blev det juni

Var tar tiden vägen? Om den gick fort förut så går den i racerfart nu. Jag hinner inte med!

Ian bara växer och utvecklas. Han var på 4-mån kontrollen lika stor som storebror var när han var 7mån 😰 Han är stor och stark och så himla med. Rullar från mage till rygg och tvärtom och sitter stadigt med lite stöd. Storebror är hans stora idol och han följer honom med blicken och skrattar åt allt han gör, till storebrors stora lycka 😍

Odd har börjat uppskatta lillebror på ett helt nytt sätt nu när han är lite äldre. Han passar upp på honom, oroar sig och roar när lillebror är ledsen och bekymrar sig när han kräkts. Han älskar att få honom att skratta och det blir många upptåg och bus 😁

Mina fina 💙💙

Harmoni

Äntligen har saker och ting lugnat ned sig och börjat komma tillrätta. Främst är det Odd som nu verkar ha funnit sin plats i vår nya familjekonstellation. Även om han accepterat sin lillebror från början så har vi märkt att han haft det tufft. Det har varit oroliga nätter och utbrott åt höger och vänster. Och det är så skönt! Främst för att han mår bra men det är ju också skönt att slippa alla utbrott såklart. Han är ju fortfarande en envis treåring, det går ju inte att komma ifrån 😁

Och Ian. Han sover, bajsar, äter, utvecklas och är glad för det mesta. Gladare och mer harmonisk unge har jag då aldrig varit med om förut. Nyfiken till tusen och älskar uppmärksamhet. Igår rullade han från mage till rygg och han snackar mest hela tiden.

Vilka himla fina ungar vi har 💙💙

Växer så det knakar

Det är inte ofta det kommer inlägg nu för  tiden. Det hinns inte med helt enkelt. Det har varit både förkylningar och magsjukor och jag är sagolikt trött på det. Odd var hemma hela förra veckan och denna veckan är det Ian som snörvlar och hostar. Eftersom båda barnen var hemma förra veckan så blev det inget vettigt gjort alls och jag har inte kommit ikapp denna veckan heller. Här ser ut som ett bombnedslag! Hur klarar människor som inte har barnen på föris det?

Lillebror då? Jo tack, han växer så det knakar och blir mer och mer en egen liten person. Han är glad, nyfiken, framåt och saker kan inte gå snabbt nog. Raka motsatsen till sin bror alltså 😁 Nästan iaf. Odd var ju väldigt resarverad och hade inte bråttom på något sätt när han var bebis. Odd var även längre än han var tung men Ian är istället tyngre än han är lång. Vad den killen växer. 2 1/2 månad gammal och vi har nu börjat använda storlek 68. 62 passar fortfarande men vissa plagg är på gränsen nu. På förra bvc-besöket var han 62 lång och vägde 6.5kg. Det går för snabbt!

Killen som alltid har ett leende till hands. Tom när han är ledsen så måste han sluta mitt i och fyra av ett smil så fort han ser en. Gullunge 😍

Svamp och magsjuka?

Lillplutten har fått svamp i munnen. Eller torsk som det kallas. Försökte behandla själv med bikarbonat-vatten men det blev bara sämre så det blev ett samtal till bvc så vi fick mycostatin utskrivet. Men grejen är att han i samma veva har blivit såååå kass i magen.

På torsdagen lyckades han sprutlackera farmor med bajs vid blöjbytet. En blöja så vi skyllde på svampen. På fredagen var bajset normalt med undantag för färgen som var senapsgul istället för mörkt brun/grönt som det brukar vara. Samma kväll började vi med mycostatinet och på natten var det diarréblöja efter diarréblöja och även kräkningar. Det har pågått hela dagen. Ian tar det med ro och är sitt vanliga glada jag men det är ju så synd om honom när han kräks och när det kör till i magen.

Jag tycker att det är så svårt att veta, är det magsjuka eller medicinen? Storebror fick ju vara hemma från föris onsdag och torsdag. Han kräktes en gång på morgonen och har haft dålig aptit men det känns ju inte som magsjuka. Och lillen hade ju börjat lite smått men det var ju inte förens efter medicinen han blev riktigt dålig. Nu har han inte fått någon medicin sedan igår på eftermiddagen. Han har både kräkts och bajsat sedan dess men i natt har det varit lugnt. Fick väcka honom nu, kändes inte bra att han inte åt något på hela natten. Han kräktes upp en del men än så länge inget bajs. Stackars fåtöljen vi sitter i, den är så full med kräk nu. Den måste nog brännas sedan 😁 Det är ju sånt tryck i kräket att det hamnar på mig och fåtöljen och inte på honom själv. Praktiskt iofs. 

Nu sover han. Fick inte i honom överdrivet mycket mat och han kräktes ju upp en del men lite är bättre än inget. Fick i honom vätskeersättning igår men det är inget jag vill hålla på med nu. Dags att lägga pojk och sanera mig själv.

God natt och glöm inte ställa om klockan.

Gkad skrutt ca 30 sek efter han kräkts ner sin mor 😃