Igen och igen

Ännu en gång styrde jag nosen mot Falun idag. Tråkigare väg får man nog leta efter. Det var dags för första kontrollen inför återföringen. Denna gången har jag ätit två letrozol om dagen cykeldag 3-5. Redan innan berättade jag att jag ätit dessa förr och att ägglossningen kommit på dag 16 eller 17 men ändå ville de ha dit mig idag på cykeldag 11. Det hade inte hänt jättemycket och jag måste tillbaka nästa vecka igen. Men utöver det såg det bra ut. Jämn slemhinna och ett par äggblåsor som växt på sig.

För de som inte vet hur det fungerar så sätter man alltså tillbaka ägget (som egentligen är ett embryo) i den del av cykeln där det skulle befunnit sig om det blivit befruktat på naturligt sätt. Vårt ägg var 5 dagar när det frystes in och kommer alltså sättas in ungefär 5 dagar efter ägglossning. Om allt ser bra ut och det överlever upptiningen. Det är många om nu.

Stora beslut

När Odd började på förskola bestämde vi att följa förskolans schema i den mån det går på helgerna. Och det funkade fint tills för några veckor (månader?) sedan. Alltså fy! Det känns som år! Det har varit en fruktansvärd kamp varje sovtillfälle. Vagn, säng, det kvittar. Det är gallskrik och en massa sparkande och fäktande. Tillslut somnar han av ren utmattning. Jag kom till en punkt där jag började oroa mig inför helgen redan på onsdagen. Till och med tanken på semestern har blivit förstörd för det enda som funnits i huvudet är att det ju är 4 veckor han ska sövas på dagtid. Så nu i helgen bestämde vi oss för att helt enkelt skita i det. Han får bli trött mär han blir trött och blir det en lur vid 17 så får det bli så. Igår var vi iväg och då somnade han i bilen på vägen hem. Men bilen funkar alltid (lite dyrt att sätta i system dock) Och idag, hör och häpna, så kom han självmant och ville sova kl 14.15. Kl 14.26 lämnade jag rummet och han sov som en stock. Inget skrik och inget bråk, bara en lugn stund med en mysig kille. Nu hoppas jag bara att det inte var en engångs företeelse. Och att han somnar i hyfsad tid i kväll. Han har ju inte somnat innan kl 21 sedan vi bytte till sommartid 😩 Ställa om klockan, vad ska det vara bra för? Blev lika förra året, då tog det månader att komma in i bra rutiner igen.

Utvecklingssamtal

I går var vi på vårt första utvecklingssamtal. De konstaterade lite försynt att han är väldigt viljestark. Jo, det har vi märkt 😂 Han får ganska intensiva raseriutbrott när han inte får som han vill, vilket såklart händer ganska ofta när det är flera barn och viljor inblandade. De andra barnen brukar tydligen undra varför han är så arg. Hon sa det inte på ett dåligt sätt utan undrade bara hur vi hanterar det hemna så de gör lika där.
Utöver det sa hon att han älskar att vara ute, är en liten professor som alltid ska undersöka allt, att han älskar att pyssla och är en riktig hejjare på pussel. Men det viktigaste hon sa var att han verkar trivas bra där. Det har vi ju också märkt, numer kan han oftast inte få av sig ytterkläderna snabbt nog vid lämning. Och skönt nog för oss föräldrar vill han lika gärna åka hem när vi hämtar 😁

image

Vår viljestarka busunge. För hans skull hoppas jag att det blir färre utbrott när han lär sig prata och göra sig förstådd bättre.

Work work!

Wooosh! Så sa tiden och de senaste veckorna bara flög förbi. Mycket tack vare jobbet. Jag jobbar i vanliga fall med it-support och trivs väldigt bra. Men jag har jobbat på samma ställe i snart 5 år så det kan såklart bli lite slentrian på det hela. Det är bra tider, kollegor och jag behöver aldrig ta med jobbet hem. Och det är så jag vill ha det. Men de senaste två veckorna har jag istället jobbat i ett projekt med en ny programvara. Det är möten, tester, skriva utbildningsmaterial, hålla i utbildningar, mer möten, mera tester och en himla massa mail. Jag älskar det! Det har delvis varit väldigt intensivt och jag har fått lämna min comfort zone ganska mycket men det har varit så himla roligt! Det som är riktigt roligt är att jag fått mycket positiv feedback på det jag gjort, både från projektet och min egen arbetsplats. Tyvärr kommer ju projektet ta slut men jag hoppas att det kanske kan leda till något annat 🙂 Så länge jag slipper jobba helg och ta med jobbet hem 😉

Vilse

Det är lätt att bli lite vilsen mitt bland sjukdomar, för lite sömn och raseriutbrott. Lätt att fokusera på det som är jobbigt. Ibland måste man stanna upp, ta ett djupt andetag och tänka på det som är bra.

image

Han som leker, dansar och ler så ögonen glittrar. Han som kommer utspringandes i köket endast för att ge  mamma en kram som är så hård att han skakar. Han som ska sitta nära och mysa på kvällen. Han som är det finaste vi har ❤

Smittohärd

Idag har jag gjort något jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har medvetet utsatt mitt barn för smitta. Det är såklart vattkoppor jag pratar om. Jag ville egentligen inte, såklart vill jag inte att mitt barn blir sjukt men han kommer få det någongång och då är det bättre att han får det nu. Visste ni att ju äldre man är desto värre blir sjukdomen? Med undantag åt båda hållen såklart. Själv var jag under året och minns inget. Johan var lite äldre och minns att det kliade och sved. En av mina kollegor fick det som tonåring och sa att det var det värsta han någonsin varit med om. Så ja, nu går vi otroligt nog och hoppas att Odd ska bli sjuk om två veckor eller så. Ännu mer hoppas jag att det blir väldigt lindrigt!