Ljusglimtar

När livet känns som tyngst är de plötsligt där. Små oaser, ljusglimtar av en tid efter småbarnsåren. Något så enkelt som att en söndagsmorgon få ligga i sängen och kramas medan pojkarna leker i storarummet. Pojkar som sedan inser att mamma och pappa är borta och kommer springandes för att kramas de med 💚❤💙

Annonser

Walking man

Håhå, tiden går och den lille är nu 9 1/2 månad ca. Han gick sitt första steg ganska exakt på 9 månaders dagen och nu går han mest överallt. Bråttom, bråttom, bråttom! Jag hinner inte med 😦 Eftersom storebror var 16 månader när han började gå så finns det inte skor som passar så det måste fixas. 

Nästa helg drar vi mot Göteborg för att fira min farfar som fyller 100år. Japp, 100år! Pigg är han också. Odd räknar dagar tills han får träffa sin kusin Alicja. Han längtar sådär som bara barn kan längta ❤ Himla gulligt! 

Och titta, man kan lägga upp videos nu!

Vi lever!

Tvåbarnschocken har slagit till på riktigt. Plötsligt finns där två små människor som kräver 100% av en och tiden räcker inte till. 

Ian växer och utvecklas. Han kryper, ställer sig upp, kan äntligen ta sig ner från stående utan att halvt slå ihjäl sig och har tom börjat stå utan stöd kortare stunder. Var tog min bebis vägen?

Och Odd är så stor! Han pratar, hjälper till med lillebror, skriver sitt namn, trotsar till tusen och kramas hårda kramar.

Men kärleken mellan dessa pojkar ❤ Odd är Ians stora idol. Där Odd är vill Ian vara. Ingen är lika bra som storebror, ingen är lika rolig. Och Odd är så omtänksam om sin bror. Det ska kramas och pussas, Ian ska följa med, Ian ska få det eller det. Samtidigt är han en hemsk lillebror som stjäl leksaker, är ivägen och drar i håret 😂

Mina pojkar 👬

Vad hände?

Här händer det mycket nu för tiden. Eller inte 😉 Det finns bara ett visst antal timmar per dygn och bloggen är tyvärr inte så högt prioriterad.

Men vad händer? Rent generellt, not so much. Med Ian, massor! Bara denna veckan har han lärt sig sätta sig upp, sitta själv, krypa och ställa sig upp mot saker 😱 Såklart lärde han sig sätta sig upp själv innan han lärde sig sitta så det var en intressant tid. Och det där med att stå är han skitkass på så han drar ju ner i golvet så fort han dragit sig upp. Jäkla unge 😂 Men det är galet vad det gått fort. Och allt på en gång. Odd var ju så sen med allt så nör han väl började så var han bra på det direkt men inte Ian. Allt på en gång, helst igår. Jag har en känsla av att det kommer bli mycket spring efter den unge mannen 😰 Men gladare unge får man bannemej leta efter 💙

Plötsligt blev det juni

Var tar tiden vägen? Om den gick fort förut så går den i racerfart nu. Jag hinner inte med!

Ian bara växer och utvecklas. Han var på 4-mån kontrollen lika stor som storebror var när han var 7mån 😰 Han är stor och stark och så himla med. Rullar från mage till rygg och tvärtom och sitter stadigt med lite stöd. Storebror är hans stora idol och han följer honom med blicken och skrattar åt allt han gör, till storebrors stora lycka 😍

Odd har börjat uppskatta lillebror på ett helt nytt sätt nu när han är lite äldre. Han passar upp på honom, oroar sig och roar när lillebror är ledsen och bekymrar sig när han kräkts. Han älskar att få honom att skratta och det blir många upptåg och bus 😁

Mina fina 💙💙

Harmoni

Äntligen har saker och ting lugnat ned sig och börjat komma tillrätta. Främst är det Odd som nu verkar ha funnit sin plats i vår nya familjekonstellation. Även om han accepterat sin lillebror från början så har vi märkt att han haft det tufft. Det har varit oroliga nätter och utbrott åt höger och vänster. Och det är så skönt! Främst för att han mår bra men det är ju också skönt att slippa alla utbrott såklart. Han är ju fortfarande en envis treåring, det går ju inte att komma ifrån 😁

Och Ian. Han sover, bajsar, äter, utvecklas och är glad för det mesta. Gladare och mer harmonisk unge har jag då aldrig varit med om förut. Nyfiken till tusen och älskar uppmärksamhet. Igår rullade han från mage till rygg och han snackar mest hela tiden.

Vilka himla fina ungar vi har 💙💙

Växer så det knakar

Det är inte ofta det kommer inlägg nu för  tiden. Det hinns inte med helt enkelt. Det har varit både förkylningar och magsjukor och jag är sagolikt trött på det. Odd var hemma hela förra veckan och denna veckan är det Ian som snörvlar och hostar. Eftersom båda barnen var hemma förra veckan så blev det inget vettigt gjort alls och jag har inte kommit ikapp denna veckan heller. Här ser ut som ett bombnedslag! Hur klarar människor som inte har barnen på föris det?

Lillebror då? Jo tack, han växer så det knakar och blir mer och mer en egen liten person. Han är glad, nyfiken, framåt och saker kan inte gå snabbt nog. Raka motsatsen till sin bror alltså 😁 Nästan iaf. Odd var ju väldigt resarverad och hade inte bråttom på något sätt när han var bebis. Odd var även längre än han var tung men Ian är istället tyngre än han är lång. Vad den killen växer. 2 1/2 månad gammal och vi har nu börjat använda storlek 68. 62 passar fortfarande men vissa plagg är på gränsen nu. På förra bvc-besöket var han 62 lång och vägde 6.5kg. Det går för snabbt!

Killen som alltid har ett leende till hands. Tom när han är ledsen så måste han sluta mitt i och fyra av ett smil så fort han ser en. Gullunge 😍