Ajaj

Härom kvällen hörde jag ett brak och sedan en förtvivlad Odd. Han och mannen busade i sängen, Odd rullade iväg och föll över kanten med ansiktet först. Ojojoj vad han var ledsen! Men det slutade ganska bra ändå och han fick endast ett rivsår på näsan. Men man blir ju så orolig när huvudet är inblandat. Det var precis innan läggdags så hur ska man veta vad som är normal trötthet och vad som är hjärnskakning? Det blev en orolig natt iaf. Odd sov som ett barn (höhö) och jag var uppe var varannan timme och kollade så han reagerade när jag kittlade honom. Men som sagt, inte ens en bula fick han och dagen efter röjde han som vanligt.

image

Plutt med rivsår på näsan.

Annonser

I have a dream

Ja, egentligen har jag många drömmar. Den jag tänker på just nu är det där körkortet. Jag har ju inget! Född och uppvuxen i Malmö som jag är så fanns inte behovet när jag växte upp. Jag började gå på körskola för många år sedan men min egen rädsla (jag tycker att det är hemskt att köra bil) i kombination med att bilskolan drog ut något förfärligt på tiden gjorde att jag sköt upp det tills jag skjutit upp det så länge att man istället kunde säga att jag gett upp. Och sedan har jag skjutit upp att börja igen. Vi flyttade hit och plötsligt fanns det ett behov, sedan blev jag gravid och behovet blev större och nu med en ettåring som snart börjar på dagis och min dagliga pendling till jobbet så måste jag faktiskt.

Jag vet inte om någon från min familj läser här, isf får ni hålla tyst om det här! Jag har börjat övningsköra! Japp, en vecka på bilskola har jag gått. En vecka, sex lektioner och jag är klar och godkänd med ungefär hälften. Hur sjukt är det? Jag är galet stolt över mig själv! Det är fortfarande hemskt att köra bil men jag kan hantera det och självförtroendet har ökat markant. Det börjar nästan kännas bra tom. Och ännu bättre är att det börjar kännas möjligt, det har det inte gjort förr. Men det är en lång bit kvar. För min del är det självförtroendet som kommer ta mest tid. Men skillnaden mellan då och nu är att jag nu faktiskt tror att jag kan klara det 🙂

Ett år äldre

Det blev jag idag. Grattis till mig! I födelsedagspresent fick jag ett köksskåp. Det kanske inte låter så kul men jag tycker att det är perfekt. Jag tyckte inte om de öppna hyllor som satt där. Det blir ju bara dammigt.

image

Tyvärr glömde vi köpa hyllplan så jag har inte kunnat sätta in något än.

Sedan (någon gång när det finns tid och pengar) ska vi byta ut alla underskåp också. Våra häftiga 50-tals överskåp får stanna, de är så himla fina.

Klädbytardag

Idag var det dags igen. Jag älskar klädbytardagen! Massvis med kläder till bra priser. Kläderna används ju inte så länge när de är små. Vi börjar tyvärr komma upp i de storlekar där saker används lite längre och det är inte lika lätt att hitta saker längre. Men det blev iaf lite vi behövde.

image

Regnställ, jumpin, pyjamasar, lite tröjor, en body och lite byxor. Allt för 200kr. Från stl 86-100 så vissa av sakerna är lite stora än. Det enda jag inte hittade var en riktig vinteroverall till nästa år men jag är nöjd ändå 🙂

Svettigt värre

Jag har inget körkort. Det är himla opraktiskt när man bor som vi gör och har en ettåring hemma. Jag började faktiskt övningsköra för många många år sedan när vi bodde i Malmö. Men jag tycker inte om att köra bil. Jag är så medveten om allt som kan hända och litar inte på mig själv för fem öre så jag är mest bara rädd, panikslagen och svettig. Så jag sköt upp det, sedan sköt jag upp det lite till och plötsligt hade det gått (många) år sedan jag sist körde. Men problemet är inte bara att jag är rädd. Det är även det att jag inte tycker om att göra saker jag inte kan och värre än det är att göra saker jag inte kan när någon tittar på. Usch, det är en stor mental spärr jag måste jobba på.
Men nu är det dags att ta tag i det igen! Jag var på min första lektion idag och vi har satt upp ett preliminärt schema där jag kommer vara på körskolan i princip dagligen och satt upp en tid för uppkörning. Jag tror att det är det som behövs för att ge mig det självförtroende och driv som behövs för det här. Plus att jag inte hinner våndas och tänka för mycket på det.
Körläraren verkade bra. Förstående men samtidigt drivande på ett bra sätt. Han förklarade på ett bra sätt, lät en tänka efter själv först men fick en inte att känna sig dum om man tänkte fel och berättade när man gjorde något bra och sa inte bara till när man gjorde fel. Jag tror att det kan bli riktigt bra.

Så nu får ni hålla både tummar och tår för mig!

Hemmastickat

När jag och mina systrar var små hade vi mycket hemmastickat. Framförallt farmor som jobbade som provstickare för ett företag som gjorde stickmönster stickade mycket år oss. Det var inget man tänkte på då men nu uppskattar jag det väldigt mycket. Odd har fått lite grejer från gammelfarmor (min farmor alltså, hur underbart är inte det?) men främst är det hans egen farmor som stickar åt honom. Jag älskar det! Alla borde ha en stickande farmor/mormor.
En tröja minns jag speciellt starkt från min barndom. Den hade himmel och gräs och på gräset var där ulliga får. Jag pratade med farmor men mönstret fanns inte kvar. Kanske inte så konstigt, de måste ha stickats någon gång sent 80-tal/tidigt 90-tal. Då kollade jag med mamma och mina systrar men tröjorna hade inte överlevt de heller 😦 Och internet gav inget det heller.
Detta hände i somras och jag har inte tänkt på det sedan dess. Men igår kom jag och tänka på det igen och gjorde en sökning och där var de! Ett stickmönster för 25kr på tradera. Så snart kommer det finnas ett par lamm-tröjor igen 😀

image