Första magsjukan

Usch vad dålig Odd varit i natt. Han har kräks och kräkts och kräkts. Det var ju bara första gångerna det kom något och efter det kom det som mest lite slem. Men stackarn vad ledsen han var varje gång det satte igång 😥 Och vi med honom.

Det verkar iaf vara över nu. Han har druckit och ätit lite och fått behålla det nu på morgonen och förmiddagen. Inga större mängder dock. Han verkar inte vara så hungrig och det vet man ju själv hur det är.

Men 2 1/2 år innan först magsjukan kom. Det är ändå bra jobbat 👍

V 9+3 – Bara gnäll

Jag blev tvungen att gå in på graviditetsappen för att se vilken vecka jag är i. Verkligen noll koll denna gången. Med Odd hade man kunnat väcka mig mitt i natten och få ett korrekt svar 😁

Men, över till gnället. Jag är så illamående och trött! Hela tiden, varje vaken minut. Jag ångrar så mitt kaxiga ”Jag älskar att vara gravid. Mådde hur bra som helst med Odd”. Det var då det 😑 Och fogarna har jag börjat känna av också.

Suck, pust och stön!

Illa, illa, illa

Det är helt galet vad illa jag mår. Från det jag vaknar tills jag går och lägger mig. Jag kräks inte men jag önskar nästan att jag gjorde det, då hade jag kanske sluppit må illa hela tiden. Det tråkigaste är ju att vi fått ställa in så mycket. AW med jobbet, middag med vänner osv 😦

Idag är det midsommar och vi ska i vanlig ordning till Johans fasters fäbod/sommarstuga. Vi får väl se hur det går. Det är ju mest kall mat så jag tror att det ska gå bra.

Glad midsommar!

image

Från förra midsommar 😀

Hur klarar andra av det?

Jag har ju valt att vara väldigt öppen om ivf:en på jobbet. Med tanke på hur mycket jag varit borta med besök i Falun och sjukskrivningar mm så har jag tyckt att det varit enklast.

De senaste veckorna har jag mått riktigt dåligt. Trött som aldrig förr och illamående 90% av all vaken tid. Jag sitter på jobbet och äter äpplen och mår blä. Nu vet ju alla om varför jag inte är 100% men hur gör alla andra? De som inte berättar förens efter v 12 eller tom efter RUL. Det måste ju vara jättesvårt när man mår dåligt! Nu mår ju inte alla dåligt såklart. Med Odd tyckte jag knappt att jag märkte något. Men nu? Huh alltså! Det är väl bara till att hoppas att det går över om ett par veckor.

En liten groda

Idag var det dags för det tidiga ultraljudet. Jisses vad nervös jag varit! Men det gick bra och vi fick se en liten groda på 16mm. Allt såg fint ut och hjärtat pickade på som bara den ❤

image

När energi och tålamod tryter

Jag är så trött! Och tyvärr är tålamodet det första som försvinner för mig då. Stackars familjen men främst stackars Odd får ta det värsta. Jag skäller för saker jag i vanliga fall låtit passera och det i kombination med att Odd testat lite gränser blir ju inte alls bra. Nattningen igår slutade i tårar men bara från mitt håll iaf. Klockan var över 22 innan herrn somnat och ett tag var jag sugen på att bara ge upp. Men det går ju inte, speciellt när mannen inte är hemma och kan ta över.

Nu är det väl inte så farligt som jag gör det i mitt huvud egentligen. Det finns nog många hushåll där det skälls mycket mer men är man inte van känns det ju såklart.

Idag är jag inte lika trött konstigt nog. Efter en kass natt och jobb borde jag vara jättetrött. Jag blir tom lite orolig. Men illamåendet hänger kvar så något är ‘rätt’. Jag hoppas iaf att det blir en bättre kväll ikväll. Mannen är ju borta även idag så det är bara jag och Odd igen.

Jämföra graviditeter

Det är ganska konstig hur lika det varit hittills. Precis som förra gången, nästan på dagen, övergick den glupande hungern till att inte vara hungrig alls. Och precis som sist gjorde jag misstaget att inte äta så att osuget blev ett regelrätt illamående. Men jag vet iaf hur jag ska hantera det. Äta trots att allt är äckligt. Vissa saker funkar såklart bättre än andra. Mackor, smoothies och yoghurt slinker ner ganska lätt medans tung och fet mat går bort direkt.

Sedan kan det ju såklart bero på att jag ligger hemma med 38 graders feber också. Men jag hoppas ju såklart att det beror på att graviditeten går som den ska.

Åkte en helt livsfarlig rutschkana med Odd i helgen. Så himla brant och jag fick inte stopp på oss så det blev en ganska hård landning i sandlådan. Odd blev rädd och ville inte leka mer och jag gick omkring med molvärk och oro i magen resten av dagen. Varför bokade jag in ultraljudet så sent? Över en veckas väntan till. Jag vill ju veta nu! Jag avskyr att vänta 😑